Att vända ut och in på sig själv.
Det är inte lätt alltid. Att inte komma på vad man ska skriva till sin engelska uppsats, eller till ditt cv. Man vänder hjärnan ut och in och man går helt enkelt i taket.
Det hela börjar med att man sitter vid köksbordet med papper och penna framför sig, och är redo för start. Men efter fem minuter har man fortfarande inte kommit på något så man går ut i köket och hämtar lite vatten. Efter ytterliggare femton minuter är man fortfarande helt nollställd i hjärnan. Man sätter sig på ett annat sätt, men det går ändå inte att komma på något. Sen kollar man på klockan, ( ajdå, jag skulle börjat tidigare) och ändrar ställing igen. Sen byter man plats. Kanske soffan, eller sängen. Soffan är ju bra, där har man ju tv:en. Så sitter man där ett tag och tänker. Vad ska jag skriva? Om politik? Om världssvälten eller om fotboll? Äsch, efter ett tag lägger man undan pappret och tittar på det där spännande avsnittet av Family Guy. Men oj, sen var helt plötsligt klockan jättemycket, och man börjar gripas av panik. Ännu en gång tänker man att man skulle börjat tidigare. Man börjar slita sig i håret och och paniken blir bara värre och värre. Och ännu en gång tänker man att man skulle börjat i tid.
Och vad har vi lärt oss av detta? Jo, attalltid börja med en uppsats i tid.
Håller precis med om vartenda ord!:D haha det stämmer helt;)
