aaarvidsson

Jag läser mycket blogar, och får läsa om massor av olika människors liv. En blogg jag älskar att läsa, hade för ett tag sedan något hemskt att tala om i bloggen. Hennes pojkvän hade dumpat henne.
När jag läste det blev jag ledsen. Jag följde slaviskt blogen för att vänta på en uppdatering. För någon dag skrev hon att hon hade börjat äta igen.

Jag känner igen mig så sjukt mycket. Varje gång jag och Jonny bråkar bryter jag ihop totalt. Jag sover knappt, jag äter inte och lever mer eller mindre som ett spöke i några dagar. Tur då att vi inte bråkar mycket.
När vi bråkade på riktigt första gången åt jag inget på flera dagar och gick till skolan i mjukisbyxor. (Jag är den typen som aldrig går utanför dörren i ett par mjukis. De finns inte) Jag brydde mig inte om något. Jag slutade plugga och bara grät. Mamma sa till mig att rycka upp mig och äta. Jag kunde inte. Jag bröt ihop helt och fullt. Jag har lärt mig att bara för att man bråkar betyder inte det att det ta slut. Jag kan hantera det bättre nu. Men jag äter fortfarande inte.

Jag känner medlidande för henne. Hade jag kunnat hade ja kramat henne.