aaarvidsson

Life sucks.

Att vara brutalt ärlig har aldrig varit min grej. Stör jag mig på någon eller något, håller jag det helst för mig själv och låter personen eller saken störa mig ytterliggare. Sen går jag och gnäller till någon annan. Jag säger aldrig till personen som stör mig att hon eller han är jobbig. Vilket jag borde i väldigt många lägen. Jag låter mig själv tryckas ner av personer som tar alldeles för mycket plats. Tar på mig ansvar och uppgifter jag vet om att jag inte klarar av, men jag vill inte att någon ska bli sur för att jag inte gör det.
Jag låter mig ryckas med och säger inte nej. Vilket gör att jag tillslut hamnar i obehagliga situationer. Jag hamnar i sisten där jag får skit för att jag inte säger ifrån i tid.

Nu har jag satt mig i sitsen och får skylla mig själv.

Jag orkar snart inte längre. När jag ska bli tuff och få mod nog att säga ifrån? Inte förrän någon trampar ner mig totalt och jag knappt kommer upp.

Ibland vill jag bara gråta. Begrava mig under täcket och inte gå upp. Vill släcka allt ljus omkring mig och ligga under täcket och se. Inte höra. Inte veta.

Jag vill vara tuff. Men det kan jag inte. Jag är för rädd för vad adra ska tycka om mig.

När jag gick i 8an brydde jag mig inte om vad andra sa om mig, intalade jag själv. Men så var inte fallet. Jag tog åt mig mer än någonsin och till slut blev det för mycket. Det blev en tuff tid med massor av misstag. Jag lärde mig tillslut att hantera det någorlunda men nu är det likadant. Det är kört.Det är slut. Fuck