aaarvidsson

Okej, here goes. Jag träffade Max den 30 juli, på Helsingborgsfestivalen. Helt ärligt var jag inte så intresserad just då. Jag åkte till Mallorca i två veckor och vi snackade lite på Facebook. Men när jag kom hem började vi prata ännu mer och jag började bli intresserad. Max är ju ett år yngre än mig och det gjorde att jag tvekade lite. Men sen tänkte jag att ålder faktiskt inte spelar någon roll när man är kär. När vi träffats en månad ungefär blev vi tillammans. Efter att ha skämt bort mig totalt och skickat ett sms då jag inte var vid mina sinnes fulla bruk om vi skulle bli tillsammans och fått ett svar tillbaka som sa att jag skulle fråga vid ett senare tillfälle. Första gången vi som över, den 4 september, frågade jag (med påminnelse från Max) om vi skulle bli tillsammans. Ni vet som man gjorde när man gick i trean, "Vill du bli tillsammans med mig?" Trots det ville han det. Happy day. Sen den dagen (natten) har jag varit glad varenda dag. Vi har varit tillsammans i snart fyra månader och fortfarande pirrar det i magen när jag tänker på honom. När jag tänker på första gången vi träffades, och jag vet att han smygtittade på mig under Bob Hunds dåliga framträdande. Eller första gången vi kysstes. Att jag i tanken kallar honom älskling, och att jag aldrig vill vara utan honom. Tanken att sova utan honom är hemsk. Hatar att lämna honom vid bussen och veta att vi inte kommer träffas på några dagar. För att summera, jag är kär, helt galet kär i honom och min största rädsla är att inte få vara med honom mer. Puss på min fina, underbara Max <3 Såå, nu har jag varit gullig för hela 2011.